Min älskade underbara man åkte till Skåne i onsdag. För våran skull, trodde det skulle bli bättre men i går när jag skulle hem hit efter att sova över hos ett par kompisar kom smärtan sorgen och saknade. Jag grät till och från. Hjälpte inte att jag fick följa med till Hudik och hämta min yngsta brorson jag gröt i bilen hem också. Och gjorde det ett par gånger till. Sen kom två av mina älskade barn och ringde på dörren där jag var och fråga om jag ville komma hem till dem på tisdag, vilket jag blev jätteglad över. Älskar min kloka dotter som inte vill jag ska må dåligt. Jag berätta att jag gråtit nio gånger över in underbara man. hon svara sluta tänk på han då så slipper du gråta så mycket.
Det känns som han är borta för alltid att han är död eller nått. Förlåt tanken, men nu vet jag hur det kändes den där gången pappa dog och man skulle bearbeta sorgen. Jag vet inte men efter att min äldsta dotter sa så om att sluta tänka på min älskling känns inte 16 maj så långt borta, Vem vet vi kanske ses föra det hänger på lägenheten nu. Håller verkligen tummarna att vi får en.
Orkar bara inte med den här kommun längre, känner mig verkligen ensam här uppe utan min älskling trotts att jag har mina barn och mina två bästa vänner här. Önskar bara att allt var en dröm och min älskling låg i sovrummet och sov eller gått till affären och handlat. Eller att han sitter i köket och glor in i datan och spelar bt. Men han är inte här för han är ca100 mil från mig . FAN vad jag saknar honom. Älskar honom så himla mycket. Han är min mitt allt och jag har aldrig älskat någon så här mycket som jag gör i honom, vi skrattar, pratar, busar, myser och allt. Han är verkligen den rätta och jag vill aldrig att det ska ta slut, aldrig någonsin.
//Hade