Ett steg i taget !!

Ett steg i taget. Ett steg närmare mot nästa sommars lilla projekt. Äntligen kan jag blicka framåt och förhoppningsvis bli den jag vill vara. Få chansen att tjäna "mina" egna pengar tack vare världens snällaste och trevliga nätverkssamarbetare. Ja varför tjäna egna pengar. Nja beror på många olika anledningar som jag inte själv vill tänka på. Lever i vad de nu kallade mellan två stolar. Ena stolen var i samhället tillhör jag den andra stolen vad var det nu de sa..Mellan särskolenivå och vanlig grundskola. Ska det vara så komplicerat att ge mig rätt diagnos. Ja jag har lätt för att skapa vänner, lätt att klara av ett arbete. Men jag klarar inte av ett normal 8 timmars jobb fem dagar i veckan..Så vad gör man när man har tre barn att ta ansvar för, ingen inkomst som inte ens skuldberget vill täcka. Jo man försöker ändå sträva efter sitt mål. Sen vet jag ju av erfarenheter vad som är bästa receptet. Det är ju inte precis den det där receptet på fysisk aktivitet som får mig att gå framåt utan det är bemötande av andra människor. får presentera erfarenheter och hur jag lyckas må bra när jag väl mår bra. Men det krävs tålamod och andra människor som bara vill trycka ner mig i skiten låter mig vara. Alla har vi våra likheter, jag menar: vi är männsikor, vi har samma värderingar, vi är alla mer eller mindre likadana klädd oavsätt hur man klär sig, vi delar samma pengar som alla andra gör fast på olika sätt, vi betalar skatt precis som alla andra i detta land. Vi går på gatan säger hej åt nån man känner även om den inte ens lyfter blicken. Har du tänkt på att våra billister ofta lägger märke till vi på trottoaren. Ofta hinner vi kanske inte se vem det var först bilisten åkt förbi. Det hände mig i går igen. Och det visade sig i efterhand när han körde in mot Ämbarbo att det var min granne. En väldigt speciell granne. Vad vore inte deras andliga atmosvär. Ibland bara hjälper det att jag sänder iväg ett sms på hjälp och det ger mig kraft att kämpa vidare. Även om man är så beroende av pengar som bara är luft här hemma. Så vi är alla mer eller mindre lika även om man själv inte ser det. Ta bara min man. Redan när jag fick höra talas om honom föll jag på mållinjen. Jag SKULLE bara ha honom oavsätt motgångar från höger och vänster. Samma sak var det med min förra man. Amen hallå han älskade ju den där kvinnan, han ville ju ha henne. Barnen älskade henne, prata om henne hela tiden. Ja vad ser man idag han är gift med henne har en jättesöt son tsm. Fick hålla honom nu sist jag var där. Vilket gick bra tills han hörda mammans röst då ville han till henne igen. AJ det är ju också en förklaring alla är vi likadana. Även när små barn söker sig till den man vill vara "TRYGGHET" vi vill ju alla ha trygghet, värme, kärlek, socialt liv, leva tillsammans. Men hur då, hur ska man leva ett normalt liv när man bara är beroende att jobba för att få in pengar. Vill bara inte ens tänka på hur jag och min man grälat de senaste tre veckorna. Vi blev som två helt andra människor. Blev besatt i satans våld att inte få lyckas med våra liv tsm. Men nu är det över och nu är ett mål avklarat och min underbara man kommer hem idag. Bara längtar att bara vara hans. Så tänk på det alla kan vi lyckas även om det är svårt ibland. Här är en väg till kanske målet. Ta du via min länk så hjälper du även mig och dig själv att komma en bit på vägen klicka bara på rutan nedan: