När det går så långt att man börjar tro att man själv är alkohlist och inte ex maken så går det för långt. När man försökt i många år att få honom att inse vilket helvete han skadat mig och barnen med sina alkohol och andra missbruk är det rejält illa. När man har en lösning och vill den ska fungera efter tre års försök att få barnen till antingen till familjehem eller ja själv till ensam vårdnad så ser man att ex maken inte är ett skit på väg att bli en nykter alkoholist. Som inte ens vet hur man tar sig fram på första steget i ett tolvstegsprogram. Det bara göra som innan som är bäst för sig själv om de vill ha en mamma som lever för dem och inte pang fall dör pga att alla hennes nerver och organ slutar fungera.
Då är det bäst att lämna barnen som man älskar och själv ge upp. De har ju trotts allt skola, vänner, anhöriga kvar här uppe. De vet när som helt att de kan hälsa på mig, och jag dem. boende löser sig, dock inte hos dem men hos deras morbror eller mormor bara så de får träffa mig.
Hur som helst 1 Januari 2011 börjar min och min älsklings vandring på nytt liv, nya utmaningar, nya upplevelser. För vi flyttar inom sex månader om allt blir klart inom beräknad tid och att det de som vi ska prata med ställer upp för oss. Eftersom det krävs ett rejält teamwork härifrån vi bor nu till dit vi ska flytta.
//Hade
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar